Framtiden avgörs på söndag. Borgarna stryper kulturen!

Ödesdigert kan det bli om inte vi får ny majoritet i riksdag, landsting och kommun på söndag. Många skapande kulturarbetare lever under mycket magra ekonomiska villkor. Möjligheterna att visa upp det man skapat är i synnerhet i storstadsregionen beskurna, om man inte är beredd att hyra in sig för någon vecka i privat utställningslokal mot hög kostnad.
En följd av borgarnas utförsäljning av en stor del av apoteken har hårt drabbat den tidigare mycket betydelsefulla Apoteksbolagets Konstförening, en av landets största inköpare av ”lös konst”. Dess utställningar av den konst som lottades ut var varje år en stor händelse för alla konstföreningens medlemmar. Med ett starkt minskat Apoteket AB, har konstinköpen från oss bild- och formkonstnärer minskat drastiskt. Det är en följd av privatiseringen/avknoppningen av apoteken som jag inte sett någon annan lyfta fram.
I Stockholm har den borgerliga alliansens kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt starkt reducerat möjligheterna till kommunalt ateljébidrag, medan hon samtidigt inrättat en ”kulturbonus” som de konstnärer som det går riktigt bra för, kan tilldelas! Till de som har skall varda givet!
Avgifterna i Kulturskolan skjuter i höjden, och med färre platser för barn- och ungdomar där följer också starkt minskade möjligheter för musiker, teaterpedagoger och bildkonstnärer att få uppdrag som lärare och ledare. Det kostar en hel del att ha sitt barn i Kulturskolan idag i Stockholm, men Lidingö är värst! Lidingö har de allra högsta terminsavgifterna i hela landet. Med ett maktskifte kommer dessa avgifter att sänkas kraftigt. Det finns föredömen: I tre svenska kommuner är kulturskolan avgiftsfri idag!
Nu skingras molnen och, efter att jag idag assisterat Jens Holm vid torgmöte på Gullmarsplan kl 11-13, ska jag sätta mig och måla på några akvareller som ska ingå i min utställning i Kulturcentrum i den kulturvänliga kommunen Sundbyberg. Och som har ekonomiska villkor för utställarna som bl a passar mig, och min magra plånbok. Bilden jag bifogar i bloggen är ”Pållare i Bälstaån”, en akvarell.
7 oktober är vernissagen, i Hallonbergens centrum.

Sensommarseglats, hösten nalkas

Hemmaviken i skärgården lämnas för segel efter åtta veckor med båten tillgänglig vid boj 100 m från sommarstugan. Det är sista helgen i augusti. Sannolikt min sista seglats ute i skärgården för året. Seglingens slutmål är båtklubben i Årstaviken. Väl där har båten inte längre den omedelbara kontakten med Ålands hav, jag får drömma mig till utsikten mot obebyggda stränder och jungfruliga öar. Men det kommer ännu en sommar.
  Som fastboende i huvudstaden, och med behov att ha nära till båten, när mahognyn ska vårdas, småreparationer klaras av och med lackning i omgångar, som måste anpassas till väderleken, blir det båtklubb i stan, för att allt ska vara klart till sjösättning runt 1 maj. En gång för drygt 11 år sedan förtöjde jag min Vindö 28 för första gången vid Årstalundens Båtklubb.
  Det är viktigt att vi kan få ned båten till Stockholm denna helg. Med oro har vi följt långtidsprognoserna och förväntade vindstyrkor, det har inte varit nådiga prognoser, blött och mycket blåsigt, det enda positiva har varit vindriktningen. Men dagen innan avsegling är sjörapporten mer gynnsam.
  Fredag morgon: det blåser friskt – men medvind – nordost. Vid middagstid – avsegling efter sjörapporten kl 12.50 - har det avtagit något. Vi bestämmer oss trots allt att sätta lilla förseglet. Vi belönas med solsken och seglingen går undan! Vi surfar i en stadig slör på vågorna, det brusar om bogen och besättningen njuter. Vi har bunkrat för många goda måltider både under gång och i hamn, dagsetapperna är långa, det gäller att vinden håller i sig. Till saken hör att motorn, som gått som en klocka tidigare i sommar, nu denna helg med långa etapper att klara av, totalstrejkar!
Första natthamn planeras vid Själbottna, vi har vind hela vägen och när vi låter ankaret gå vid seglarklippan i storfladen är klockan runt sju. Vi har legat på samma bog hela dagen konstaterar vi, inte många segelmanövrer.
  Lite knepigt kom ankaret, och långa tampar iland. En undervattensklippa kräver en justering och ännu ett besök uppe bland tallarna för att flytta ett spring innan vi kan koppla av. Stora huset med bågar över sittbrunn kommer upp och vi får tids nog till en riktigt trevlig middag. Stormlyktan tänds. Det mörknar snabbt nu i slutet av augusti.
  Svalt i salongen vid läggdags, men skönt i sovsäckarna.
  Lördag förmiddag sätts fullt ställ, kryssfocken stuvas undan och genuan fram. Lite fler segelmanövrer än igår främst för att hålla undan från finlandstrafikens bjässar. Kväll i den stilla viken vid Kalvholmen söder om Saxarfjärden, i skydd för alla vindar och fartygssvall.
  Söndagen möter med solsken, det blir ett morgondopp för mig innan vi sätter segel för sista etappen in mot Hammarbyslussen och Årstaviken.
  På väg mot Kodjupet, bäst undvika Stegesund utan motor, passerar SUNBEAM, den fina engelska kuttern, och ELLEN, skonaren som seglar med skolklasser en stor del av året. Båda väl över hundra år gamla. På eftermiddagen mojnar vinden, vi befarar dygnsregn när vi ser de mörka molnen och det börjar droppa. Alla regnställ åker på, men det blir bara en skur.
  Till slut är klockan bra mycket och vi måste bara få bogsering om vi ska komma in innan det är svarta natten. Men mycket få fritidsbåtar i sikte. – Men så kommer hon, en stor 44-fots seglare under motorgång som faktiskt uppfattar vår situation, nå samtidigt ser dess besättning min flickvän och ropar Aime! - de visar sig sjunga i samma (estniska) kör! Världen är bra liten! Allt löser sig – och vi får assistans ända in till vår boj!