Babyboom i Årsta - och julspel på Årsta Torg

 

Det är en babyboom i Årsta!

Det blir allt trängre på buss 160. För föräldrar med barnvagn gäller allt oftare att hänvisas till nästa buss, för att barnvagnsmaximum är nått på denna tur. Den äldre åldersgruppen har det också svårt. Även om ett omfattande generationsskifte sker och har skett de senaste åren, så finns många äldre som behöver rullator och behöver sitt utrymme i bussen. Också de lyckas ofta först få plats på nästa buss.
  Och alltfler tillfälliga bygglov måste sökas för nya dagispaviljonger, eftersom stadsdelsnämnden inte i tid klarat att räkna rätt på behovet av platser. Grupperna kan inte få bli större än nu!

  Julnatten, timman strax före juldagen, utökades Årstas invånare med ytterligare en liten. Nu hette föräldrarna Josef och Maria, och platsen för nedkomsten var krubban på Årsta Torg. Ryktet hade gått i trakten och vid det laddade ögonblicket närvarade en stor skara årstabor som alla trotsat den sena timmen och vintervädret, några av dem en grupp kallad kör, sannolikt en änglakör. Att Josef och Maria lockades att söka sig till stadsdelen Årsta kan bero på den omtalade platsgarantin, vad gäller dagis. Och att Årsta Folkets Hus är en mångkulturell mötesplats. Då den här familjen med kort varsel hittade stallet på Årsta Torg lär de inte finnas med i underlaget för Stadsdelsnämndens beräkningar för behov av daghemsplatser, som än en gång riskerar bli underdimensionerade.

  Med den snörika kyliga vintern är det tur att den lilla familjen också har några kor och får hos sig i stallet, det fungerar sannolikt som infravärme. Men annat boende måste ordnas snarast – efter den 13 januari ska de ha lämnat stallet med krubban, då detta tillfälliga boende då ska avvecklas. Förtätning sker på andra delar i stadsdelen, men utan hög lön har den här familjen inte råd med en ny hyresrätt, och bostadsrätternas marknad är utesluten - de saknar möjlighet till lån.

  Ännu så länge har den lille, som lär kallas Jesus, ingen barnvagn, men det lär inte dröja länge innan vi ser honom i föräldrarnas sällskap i trängseln kollektivtrafiken.

 

  Om någon vill följa den närmaste utvecklingen vid krubban på Årsta Torg så följ de återstående fem akterna (av totalt tio) i  Enskede-Årsta församlings julspel, tider och medverkande finns på församlingens hemsida. Sista akten 13 januari.

  Det går att när som helst, dag som natt, besöka krubban. 

  Dess figurer i naturlig storlek är f. ö. skapade av konstnären Tor Svae – nu mer ganska bekant som ägare och värnare av den s k Giraffkranen, som också den söker ny plats. Det var Tor Svae som omvandlade två gamla hamnkranar till giraffer 1988, på uppdrag av stålgrossisten Bröderna Edstrands VD.
  Men flyttning och räddande av en gammal hamnkran ligger dock inte på Enskede-Årsta-Vantör stadsdelsförvaltnings bord…

Foto© Anders Djerf, Årsta 2012-24 kl 23.20

Jonas Sjöstedt drog storpublik

Fullsatt när du kom, Jonas!

Det var med ganska stora förhoppningar vi bjöd in dig till Årsta för att möta både våra medlemmar och den intresserade allmänheten. Men vilken glädje när de överträffades med råge! Stora salen och samtidigt biosalongen i Årsta Folkets Hus, salen vi känner som ”Mälaren”, fylldes med åhörare. Så långt jag hann räkna 120 stycken – och så kom några till!
Med tanke på allt annat som konkurrerar genom Årstas absoluta närhet till huvudstadens alla begivenheter, och dessutom ett heldags regnoväder sällan skådat, visar det på vilket stort intresse det finns för vår politik!


Efter Jonas inledning, som innehöll nedslag i viktiga frågor runt om i Sverige, Europa och  internationellt, om arbetsrätt, vinster i välfärden, eurokrisen och klimatkrisen, öppnades för frågor från publiken. På alla frågorna, som spände över vitt skilda områden, utvecklade Jonas svar som för många av åhörarna gav än mer tydlighet åt vår politik. Det var en intressant diskussion, med angelägna frågor, utan några fula påhopp. Helt enkelt riktigt bra stämning!
Många anmälde intresse att få fortsatt information om vår lokala verksamhet genom e-post. Förhoppningsvis får partiet också en skara nya medlemmar. Nästan alla, som inte redan är våra medlemmar, tog emot information om hur man kan gå tillväga för att söka medlemskap.
Detta var Jonas Sjöstedts 101 framträdande hos en av Vänsterpartiets lokalföreningar sedan han blev vald till partiets ordförande i januari i år! Möte nummer 100 var i Strängnäs dagen innan. En fantastisk prestation! Och besöken runt om i vårt mycket avlånga land kommer Jonas att fortsätta med.
Det kommande året hoppas vi i Årsta kunna återkomma med
intressanta program, än så länge är det inte fastlagt.
Anders Djerf, text och foto
Ordf. Vänsterpartiet Årsta

Björkö-Arholma församling: Farväl

Socken- och församlingsgränsen långt uppe i skogen på Björkö. Från buss 636 en vinterdag. Foto© Anders Djerf

Att vi ska behöva strida för namnet på vår ö!
Björkö heter Björkö. Inte Väddö. Däremot var det, som idag är Björkö-Arholma församling, en gång en del av Vätö församling. Större delen av Björkö utom en bit i norr (varför det inte blev hela ön kan man fråga sig) bröt sig ut och bildar sedan 1914 församling tillsammans med Arholma och några mindre öar. Från 1962 annexförsamling i pastoratet Väddö och Björkö-Arholma.

Nu har kyrkan (på Väddö) bestämt sig för att slå ihop dessa församlingar.
Björkö-Arholma församling går i graven, får inte ens finnas med i namnet, då domkapitlet nu förordar att den nya församlingen ska heta Väddö församling. - Pastoratet hade inte skickat in förslaget ”Väddö – Björkö-Arholma församling”! Bara ”Väddö-Björkö församling”, som man förkastar . . .

Geografiskt sträcker sig Björkö till den låglänta delen norr om Salnö, där vägen går över till Lingslätö (som bildar Barnens Ö tillsammans med Granö och Assön). Men till den geografiska gränsen räcker alltså inte nuvarande församling men inte heller postnumret 760 42 Björkö. En bra bit ner på Björkö är postadressen Väddö ! – dock inte sammanfallande med församlingsgränsen... Men där finns nog ändå ett spår av samband.
  När nu Björkö-Arholma församling försvinner kan vi väl få Björkö-postnummer på hela ön! Arholma ö har f ö eget postnummer sedan länge. 760 41.
  Postverket drog in sommarutdelningen fr o m sommaren 2012 - bara för att vi inte bor i våra stugor stadigvarande på vintern (!). Kulturarvet omfattar genuina och hävdvunna namn, på orter, öar, och platser, inte bara ett intresse för den lokala hembygdsföreningen, utan det har också värden för turismen och besöksnäringen. Det gör det lättare att hitta och skapar trygghet.
  "Redarsocknen Björkö-Arholma" tar de i varje fall inte ifrån oss! Och inte heller Björkö-Arholma Sjömannaförening med eget museum i Simpnäs. Och förstås Björkö-Arholma hembygdsförening. Och- än så länge - Björkö-Arholma skola.

Men vad gör det lokala turistrådet, ”Väddöbygden”? Jo, gång efter gång kallar man Björkö och Arholma för ”södra Väddö”. Kalla öarna för sina riktiga namn! Björkö-Arholma som redarsocken var i mitten av 1800-talet navet i ostkustens skutseglation, intensivt skeppsbyggande och framgångsrik seglation skapade välfärd, och Björkö hade egen riksdagsman. Det stod ”Vätö” i aktern på fartygen, eftersom ön då tillhörde Vätö församling. Inte Väddö...

Det finns många ”Björkö” i Stockholms skärgård, ännu fler längs våra kuster, och därför är Björkö-Arholma vår identitet!

Detta skrivet av Anders Djerf
Björkö-Arholma Hembygdsförenings första hedersmedlem och auktoriserad Norrtäljeguide

Ny Grön Våg: Närverket Stockholm

Igår kväll 19 november samlades ett 60-tal debattglada personer, bland dem representanter för ett 15-tal grupper och föreningar, många lokala och och några regionala, som alla värnar om naturen och karaktären i våra förorter, i Bio-kafé Tellus i Midsommarkransen.

   Det var föreningen Södra Förstaden, "SöFö" (som har sitt ursprung i nätverket ”Rädda Aspuddsbadet”) som bjudit in till mötet, som hade den något provocerande rubriken ”Kan man säga nej till förtätningar?”

Några aktionsgrupper är väldigt nya och några mycket lokala och behovet av att samla alla goda krafter i ett nätverk för att skapa samarbeta stod alltmer tydligt, efter presentationerna av alla de lokala initiativen. Många vill rädda naturområden nära boendemiljön.Här fanns Rädda Älvsjöskogen, Rågsveds friområde, Nätverket Årstafältet och många fler.

   Naturskyddsföreningen vittnade om undermåliga inventeringar av små grönområden. När de själva gjort inventeringar hittade ofta bestånd av rödlistade arter. Det gäller att värna förstadens gröna kilar och grönstråk, de är medvetet sparade genom omsorgsfull planering - men kan så lätt slarvas bort i en hysterisk byggboom.

   Det kom fram en hård kritik mot stadens samråd i s k dialogform - medborgarna får skriva av sig. Stadsbyggnadskontoret samlar in och lägger inkomna synpunkter till handlingarna - och kör sedan vidare, som om ingenting hänt, utan att invånarna fått något som helst gehör inte ens för högst relevanta synpunkter.

Här kom förslag på att se på frågan mer regionalt ur ett länsperspektiv och bygga längre ut, bebygga Västberga industriområde och – naturligtvis – på Bromma Flygplats.

   Representanter även från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och en på Norrmalm lokalt aktiv moderat (!) fanns på plats och deltog i debatten, som stundtals blev väldigt exalterad.

   Underlag till en e-postlista samlades in och för det fortsatta samarbetet skapas till att börja med också en facebook-grupp – Närverket Stockholm.

   Detta något oorganiserade möte kommer förhoppningsvis att leda till något gott, det gäller bl a att hitta ”minsta gemensamma nämnare” för att kunna göra gemensamma uttalanden t ex. Men redan initiativet att samla så många om natur och god boendemiljö värnande grupper en måndagskväll i november är en god start.

Anders Djerf

Göran Greider gästade Vänsterpartiet i Årsta

Vänsterpartiet Årsta gästas i höst både av journalisten och poeten Göran Greider - och i slutet av november partiledaren Jonas Sjöstedt, Öppna Möten riktade till den intresserade allmänheten.

16 oktober hade ett nittiotal personer bänkat sig för att lyssna på och samtala med Göran Greider, denne mycket aktive debattör, poet, chefredaktör för Dalademokraten och, inte minst, Årstabo! Platsen var Årsta Folkets Hus, i salen Mälaren, som ju också är biosalong.

Göran höll en inledning på cirka 40 minuter med utgångspunkt i det politiska läget med nedslag på stora och små områden, både med internationellt, nationellt och lokalt perspektiv. Från att ämnet var ett vård-Sverige där privata ägare gör jätteklipp och skriver sig på ett skatteparadis som Kayman-öarna, till den brist på ”nationell gruvlag” som ger utländska exploatörer fritt fram att starta mineralbrytning och sedan ta med sig alla intäkter utomlands, utan att behöva betala ”gruvskatt”, befann vi oss strax på en hundpromenad på Årstafältet.
  Årsta, den trivsamma stadsdelen. Men samtidigt ett Årsta där ombildningsmaskineriet rullat på så långt att snart ingen vanlig hyresrätt finns att uppbringa.
   Avslutningsvis, före frågor och en diskussion, läste Göran några dikter ur sin alldeles nya diktsamling.
   Publiken var mycket engagerad och debattglad och det var inte så lätt för undertecknad att alla gånger fördela ordet rättvist.
  Göran Greider avtackades med en unik skrift utgiven i liten upplaga, ”Statarliv”, skriven för flera år sedan av Lennart Hals, (mångårig V- ledamot i landstinget och då också medlem i V Årsta) . Häftet bygger på minnen hans mor nedtecknat några årtionden tidigare, om den självupplevda verkligheten som statarbarn på en gård i Sörmland.

Nu är det bara att invänta besöket av Jonas Sjöstedt, tisdagen 27 november kl 19.00 i samma sal Mälaren, i Årsta Folkets Hus!

Historien om en bild - med skyltar. 1.

-->

Det gäller att vara snabb på avtryckaren, när man åker buss, den stannar inte bara för att jag ser ett bra motiv. Och vid denna resa mot Västerås, inte så långt från Enköping, hade jag tur och fick denna skyltrika ”fångst” på en och samma bild:

   Bygdegård, Kromsta lantbod, Hallarby, Härkeberga – även skyltad som sevärdhet –, Veckholm och mitt i allt ett övergångsställe!

   Vad som är lite förvånande är att Veckholm, som ligger 18 km tillbaka i färdriktningen, nödvändigtvis ska trängas på samma stolpe som tre skyltar i motsatt riktning. 

Foto© Anders Djerf 2012,  KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT SE HELA!

Bygdegården som inte fått med sitt namn är Litslena bygdegård, som för några dagar sedan, 27 oktober, firade sitt 75-årsjubileum. På dagtid hyser lokalerna daghemmet Paletten. Dessutom är Litslena medeltidskyrka värd ett besök, med sitt altarskåp från sent 1400-tal, rikt på väl bevarade träskulpturer och berättande måleri.

   Härkeberga kyrka med Albertus Pictors målningar, sent 1400-tal, är ju tämligen välkänd.

Kromsta Lantbod säljer ett rikt sortiment närproducerat, den är en del av ”Kromsta Lantbruk, Bygg och Bod”. Om man så vänder tillbaka och kommer till Veckholm i nyligen avknoppade Håbo kommun, bör Veckholms kyrka på halvön Trögden, få ett besök.

  Många ortnamn fyllda med historia, att de bevaras och används är en viktig del vårt kulturarv, att allt inte bara blir en massa postnummer och digitala GPS-positioner. Det finns vägkrökar, igenvuxna små ängslyckor, träddungar och gamla husgrunder med namn som bara överlevt i en muntlig tradition, de namnen behöver vi också dokumentera, innan traditionsbärarna tar med sig dem i graven.

   Om övergångsstället har jag inte mycket mer att tillägga, än att Här Går Man....

Tur med kultur i Tallinn

Fredag- söndag: Konferensresa med långa arbetspass ombord på Victoria 1 – under resa Stockholm- Estland och åter.

För att se något av Tallinn finns några timmar mitt på dagen i denna gamla Hansastad. Jag har varit där ett par gånger, men de är många år sedan senast.

Det blev en sen kväll på båten,. Extra sen då jag hade turen att hitta en svensk-estnisk illustratör/konstnärs-kollega, som jag dittills bara sett i våra kataloger. I baren blev det nu långa samtal inte minst om konst långt in på småtimmarna. Väl i hytten och den egna kojen sömn alltför ofta avbruten av storsnarkande hyttkompis!

Den gamla stadskärnan i Tallinn är inte så stor, men mycket finns att se. Stora delar av den gamla stadsmuren är bevarad . På nästan varje större torg hittar man en kyrka, och längs de delvis kullerstensbelagda gränderna blir alltfler av de gamla palatsen och också alla andra byggnader renoverade.

Enormt mycket har hänt sedan Estland blev självständigt 1991. Några år senare var jag i staden på mitt första besök och då var svenska ambassaden i sin barockbyggnad en av de första hus som återställts i sin forna glans, och lyste som en princessbakelse mellan andra ännu grå-bruna fasader i långt gånget förfall.

Nattens samtal ledde till lördagsbesök i kollegans källargalleri och ateljébostad i stadens ytterkant i de gamla kvarteren, flervånings trähus, i mycket olika standard, de flesta ropande på grundligt underhåll. Men ändå respekt för tidigare generationer: här har inte rivits hysteriskt för att bygga nytt från grunden!

Har gillar att ta mig fram på egen hand, kollektivt. Har kommit med spårvagn 3 från centrala stan till hållplats”Volta”. Vagnen går snabbt, det är trångt och jag och många andra får stå. Det skakar och rycker. Tallinns spårvägar går på mycket smalspårig räls, det bidrar starkt till vinglandet tror jag. Men modern utrustning: ljusdisplay med nästa hållplats och slutstation, kortläsare för biljetter.

Över en kopp te och en ostmacka fortsatta trevliga samtal. Jag har tyvärr begränsat med tid, måste lämna dessa charmiga kvarter lite för snart eftersom vi måste återuppta konferensen på båten och jag är den först föredragande. Hittar en buss, och har bekväm återresa åter till centrum.

Jag hoppas snart vara åter, i Tallinn, utan att vara stressad av ett konferensschema.

I Tallinns hamn är färjeavgångarna mycket täta och färjelägena många: Resan över till Helsingfors tar inte många timmar, och trafiken Estland-Finland är omfattande.

När vi är inne med Victoria 1 ligger sammanlagt fem stora färjor vid kaj, plus två stora kryssningsfartyg!

Kom på Skulpturvandring i Årsta idag - och 22 sept!

Offentlig konst berikar närförorten

Den omsorgsfulla planering som föregick bebyggandet av bl.a. Årstas dittills skogbeklädda höjder och av bönder tidigare odlade fält på 1940- och 1950-talet ledde till en harmonisk helhet, bebyggelsen och de nogsamt sparade gröna stråken betydde kvalitet. Ytterligare har utemiljön succesivt berikats med offentlig konst, skulpturer och andra utstmyckningar. De första skulpturerna på plats redan 1947, den senaste invigd i september 2011!

Dessvärre har förtätning drabbat flera kvarter i Årsta och en hel del träd och annan grönska försvunnit, och nästan bara bostadsrätter byggs. Men det senast tillkomna konstverket, ”Årstafrun och trådbussen” är också ett resultat av ett sådant nybebyggt kvarter.

Beräknat på en definierad del av byggkostnaden ska 1 % avsättas till konstnärliga insatser. Det kan vara både inom- och utomhus. Men flest kommer självklart de färdiga verken till glädje, eller förundran, när de placeras utomhus, i det offentliga rummet. Denna 1%-regel måste vi slå vakt om och bevaka. Återkommande kan man hitta tveksamma fall, där vad som borde bekostats inom själva byggbudgeten, fått pengar från det som avsatts för det konstnärliga uttrycket.

Ikväll är det i alla falla dags för höstens första Skulptur- och Kulturvandring under min ledning i Årsta (Stockholm). En stadsvandring i närförorten med samling vid entrén till Årsta Folkets Hus, där vi startar kl 18.00.

Här inleds med skulptören Bror Marklunds Gycklare utanför entén, jag berättar om konstnären Marklund, hans ateljé just vid Årsta Torg och gycklarfigurens centrala plats i hans konstnärsskap.

Den nyinskaffade guidemikrofonen är på laddning och pratmanuset under finjustering. En och en halv timme senare beräknar jag att vi har avslutat intill Årstabergs tvärbanestation.

Du som är pigg på att lära känna både det väl synliga och mer gömda bland Årstas skulpturer - kom med på en guidad konstvandring! Idag kl 18 och även 22 september klockan 14.

Några deltagare lär det bli: DN STH slår på stort idag! Foto och lång text om vandringarna!

Akvarell och pastell i GRISSLEHAMN, 1-19 augusti!

Det har inte blivit tid till så mycket bloggskrivande denna sommar. Penslarna har haft förtur:
Jag har haft intensivt fokus på onsdagens nu avklarade vernissage på Galleri Havet - inrymt i Hotell Havsbaden i Grisslehamn. Nu hänger mina bilder till beskådande där, ända fram t o m 19 augusti – i det i år nyöppnade galleriet (– som tidigare var en pub.)
De har blivit en hängning jag är nöjd med – efter jobb in på nattimmarna. Och tillfredställande kunna visa så mycket nymålat i sommar.
Öppet fyra timmar om dagen, kl 12-16. Ta er gärna en titt!
Klippor, sjöbodar och seglande skutor inom glas och ram – och en och annan strandskata. Jag har försökt utveckla dessa för mina trogna besökare välbekanta teman. En skuta från utställningen får illustrera denna text.
Mycket folk rör sig i Grisslehamn, och Hotell Havsbaden reser sig i fonden, bortom fiskebåtar och fiskrestauranger, över Eckerölinjens terminal och stora hamnplan. Det gäller bara att tala om att vägen upp till hotellet numer också kan vara en konstvandring, och göra bekant att det finns måleri m m att se i våningen under receptionen!

Men hur locka tjänstgörande kulturjournalist på vår omhuldade tidning till besök på min utställning i Grisslehamn, följd av betraktelse över målningarna i bladet?

Förmiddagens gråväder kom passligt då en hel del skrivande blivit akut, och internet-uppkopplingen äntligen fungerar (hur länge vet ingen), Trassel hela juli. Mycket finns att ta igen. Men när solen tittar fram blir min arbetsmoral för inomhusjobb urusel, då lockar naturen ofta oemotståndligt. Och där ute finns också mycket som väntar på att bli gjort.

Söndag (5 aug) bär det till Stavsnäs för mig, ett kortare besök: Då ska jag kl 14.00 prata lite om min morfar, på Skärgårdsmuseets sommarutställning
”Harald Lindberg och Hemsöborna”.
Det är ju Strindbergsår.
1949 skulle August fyllt 100. Det skulle Bonniers fira med en särskild upplaga av denna skärgårdsklassiker Hemsöborna, som nu för första gången helt skulle följa originalmanus. Morfar gick med entusiasm in för uppdraget när han tillfrågades om att göra bokens illustrationer. De blev många fler än Bonniers tänkt sig – och bra blev det. Det är många festliga detaljer kring hur de kom till.
Nu finns ett urval av originalteckningarna och en del av hans skärgårdsmåleri i det mindre formatet, på Skärgårdsmuseets i Stavsnäs övervåning.

Men söndag = dåligt med busstrafik härutifrån! Finns någon i läsekretsen som kör upp från Björkö mot Elmsta (och bussen mot Norrtälje) denna söndagsmorgon, och jag kan hänga med? Hör gärna av dig!

• Anders Djerf
• 3 aug 2012 13:5

Nu är det vår - och skönheten från Orust sjösatt!

Min trettonde vårrustning av Vindö 28-an "MARIE". Visst är det märkligt: Man tycker sig vara ute i så god tid, komma igång tidigt under mildare vinterdagar med rengöring, skrapning och slipning. Först ska man lokalisera var man har alla skrapor, slipmaskiner, fernissburkar, alla andra färger, slippapper, balsamterpentinen, linoljan m m, m m. Och så alla olika sorters penslar. Börjar med det värsta: skrapa bort det lösa av blå bottenfärgen. Att slipa den undviker jag i det längsta: det färgdammet är inte någon hälsokur. En blå färg som sätter sig överallt.
Och så till resten av alla träsnickerier, lackade, många behöver extra omvårdnad. Grått och avnött: Ja, här behöver renskrapas! Ingen fara – det är ju månader kvar fram till sjösättningen och det finns tid för många lager lack… och så den lackade bordläggningen, som ändå inte renskrapas, skulle behöva tre lager innan sjösättning. Har man mahognybåt, så har man.
Innan bottenmålning omsorgsfullt sökande små torksprickor, tätar meter efter meter med värmepistol i ena handen och kniv med ”Ettan” i andra, en gudabenådad tätning, denna träbåtsägarnas viktiga hjälpmedel för att minska vatteninflödet vid sjösättning.
Bland det knepigare: stämma av däcksfärgen till rätt antikgul kulör (”veteranbåtsgul”), jag gör det numera själv med hjälp av koncentrerat pigment i vita färgen. Det lyckades ganska bra i år. Samma vita färg till däckstaken. Men innan dessa moment av målning, måste jag ju hitta fram burken med anti-halkpulvret. I rätt stund hittar jag den. Den burken har varit en bra investering, räckt i flera år. Sedan ner i det djupaste inre med Danbolin i kölsvinet. Ska den hinna torka så jag kan vattenfylla före sjösättning? Jo det funkar. Med vatten upp till durken för de stå över natten. Det hjälper något.
Också att göra dagen före sjösättning: Hela stora rörställningen ska ner! Först alla presseningarna, sedan alla järnrören, ett efter ett. Får inte gå fel. Inte bara egna båten att passa, på ömse sidor också nylackade träbåtsveteraner.
Och så alla tampar som behövs, fendrar, paddel (motorn ska vi kanske kunna få igång senare).
Sjösättningsdag, lördagmorgon 06.30. Tappa ur vattnet, in med dyvickan igen, nu riktigt omsorgsfullt gänga för gänga.
Den stora mobilkranen har kommit. Kranarmen skjuts upp mot skyn. Min båt en av de första som ska i.
- Hon flyter! Visst läcker hon, men fullt kontrollerbart. Det sprutar inte in som ett Niagarafall i varje fall!
- Detta var nu en dryg vecka sedan (28/4). Det har även varit ett intensivt arbete efter sjösättning att köra alla järnrör till förvaring, alla presenningar och stegar likaså. Demontera och frakta undan tyresövaggan är också ett jobb. Nu är det fixat. Och hela varvsområdet och yttre plan storstädades av klubbens alla medlemmar igår, söndag. Riktigt prydligt är det nu!
- Idag dags att plocka ner masten från mastskjulet, börja slipa och skrapa den, även här gäller lack i tre omgångar. Hittar jag sedan alla beslag, stag, fall - och ny klubbvimpel måste jag ju skaffa.
- Innan jag når fram till påmastning lär jag hinna skriva en krönika till, om att vårda en Vindö 28 vid namnet MARIE, byggd 1963. En båt byggd för trygg segling, även om man är ensam ombord.

Vi som jobbar med våra båtar på Stockholm innerstads båtklubbar ger liv åt stränderna sena höstar och från tidig vårvinter. Det hoppas jag värdesätts i högre grad av stadens styrande! Att vårda en träbåt är ett långsiktigt arbete. De korta ett-års-kontrakt båtklubbarna i Stockholm har idag måste kunna skrivas på tio år! Stockholmsvänstern borde kunna ta upp den frågan på allvar.

Kulturskymning vid Valla Torg

Kulturskymning på Valla Torg? Nej, rena natta!

Innan jag ens hunnit stiga upp, än mindre hunnit till frukost idag onsdagen den 25 april, får jag morgonens kalldusch! Det pinglade till i e-postlådan i min iphone. Innehåll: Det allmännyttiga bostadsbolaget Stockholmshem gav igår kl 16.55 per mail (!) Walla Scen på Valla torg i Årsta dödsstöten.

 För Bengt Rydén och Anna Wahlström, initiativtagare till, och ansvariga för Walla Scen, var självklart beskedet en chock! Sista september 2012 ska de vara ute ur lokalerna, f d kontorslokaler, som de själva med hårt arbete och hjälp av familj och vänner och många, många timmars slit, under nio månader 2007 med omfattande rivningar och ombyggnad, anpassade till aktiv teaterscen.

  Utkörda! Av vårt eget Stockholmshem! Utan hänsyn till den kreativa kraften i verksamheten, och att det är den enda publika kulturlokalen i detta område (Årsta söder om tvärbanan) !

- En fotograf, som säger sig kunna betala dubbla hyran, har Stockholmshem lovat bort lokalen till, för de sista två åren innan butikslängan beräknas rivas, tidigast 2014!

Jag hyr min bostad i Årsta av Stockholmshem sedan 2003, och har intill i år betraktat som ett av de bästa och mest välskötta bostadsbolagen. Men nu!? Först förhalar Stockholmshem hyresförhandlingarna för 2012 för oss bostadshyresgäster i hela beståndet och tvingar i år fram den största nivåhöjningen bland de tre stora allmännyttiga bolagen  i stan.

  Sedan denna hantering av Wallagruppen och Walla Scen på Valla Torg. En kulturskymning som snarare är rena svarta natten!

 

Det är redan ödsligt nog på Valla Torg med många av butikslokalerna tomma sedan länge. Man  (Stockholmshem) låter hellre lokalerna stå tomma och förfalla, än fylla dem med liv och aktivitet på tidsbegränsade kontrakt, i väntan på beslut om större förändringar, rivnings–tillstånd och förtätning.

  Nu släcker Stockholmshem det sista kämpande ljuset på kulturhimlen i denna del av Årsta!

  De två kulturidealisterna, Bengt Rydén och Anna Wahlström, som driver Walla Scen, och f ö båda nyblivna medlemmar i Vänsterpartiet Årsta, behöver denna dag allt stöd.

  Och om det finns det minsta av förståelse hos Stockholmshem för vad det betytt för Valla Torg och Sandfjärdsgatan att de gångna fem åren ha haft Walla Scen som en mötesplats för scenkonst, bild och musik, och den minsta respekt för allt eget arbete Wallagruppen lagt ned för att skapa denna scen - då tar man tillbaka gårdagens besked, och låter förlänga avtalet med Bengt Rydén och Anna Wahlström, tills det blir dags för huset att evakueras för ombyggnad/rivning. I dagsläget finns inte ens en fastställd detaljplan för det nya Valla Torg!

  Stockholmshem agerar självsvåldigt! Följ gängse och lagstadgade rutiner! Stadsbyggnadsnämnden och andra instanser, samt folket i Samrådsförfarande, måste först få säga sitt!

Anders Djerf

Ordförande Vänsterpartiet Årsta

Arbetarteater - Förbundsmöte fyller Årsta Folkets Hus

Nu har de kommit!
Hela kansliet från Gävle, styrelsemedlemmar från mellan-norrland och Gotland, med bilar fyllda med kongress-material. Lördag från tidig morgon till sen kväll håller Sveriges Arbeterteaterförbund förbundsmöte i Årsta. Förbundsmötena äger rum vartannat år - i andra sammanhang skulle det kallas kongress. För första gången på kanske tjugo år är mötet i Stockholmsområdet.

Vid Förbundsmötet 2010 var Kvartersteatern i Sundsvall värd, och med mig hem därifrån till föreningen Årsta Scenfolk hade jag erbjudandet att få stå värd för ATF-mötet 2012, som nu öppnar i morgon lördag 24 mars kl. 09.00!
I Sundsvall blev jag också invald i valberedningen på tre personer, och vi har haft kontinuerlig kontakt mellan oss tre sedan dess, och var ute i mycket god tid med att lyssna av var i Sverige vi kunde hitta förstärkning till styrelsen. Vi har strävat efter ökad spridning geografiskt, och är glada att vi fått en nominering från föreningen i Halmstad. En del av Sverige vi saknat i styrelsen. Valberedningen har haft god geografisk spridning: Dalarna, Göteborg och Stockholm.
Men en valberedning är en valberedning, och det är förbundsmötet som beslutar.

Solen strålar och det är riktigt varmt på balkongen i söderläge.
För mig väntar lite stök med att dra fram utställningsskärmar inför morgondagen. Alla våra fina affischer från Årstarevyn genom åren och från Årstaspelet ska vara med och skapa teateratmosfär i Folkets Hus foajé.
Kulturen får bygga på alltför stor del ideellt arbete som kulturpolitiken ser ut idag, kulturens ekonomi i landsting och kommuner så påtagligt underdimensionerad.

När vi sluppit ut från mötet kan ju t ex förena oss med A-laget på Gullmarsplan, här på bilden gestaltat av Årsta Scenfolk i Årstarevyn 2012 "What's app?" - foto © Anders Djerf, Årsta Teater, jan 2012.

Nu får riskkapitalet ge sig!

Märkligt är att rika människor och ”riskkapitalister” med mycket pengar nödvändigtvis ska behöva ge sig ända ut till de yttersta kobbarna för att sätta sprätt på lite av sitt överskott!
Och när en fastighet på kobbarna i en av de mer jungfruliga småskärgårdarna i vårt Roslagen bjuds till försäljning, något som är näst intill unikt, lägger mångmiljonären ett bud han med sin ekonomiska kraft kan, en otrolig summa om 25 miljoner, som ingen naturvårdande instans eller naturskyddsförening i världen är i närheten att kunna konkurrera med. Och skulle man till äventyrs med stor ansträngning kunna, så skulle han lätt kunna höja sitt bud…
Och nästa steg, efter att brädat alla konkurrenter om marken med sin feta plånbok, inleder nu denna köpare ett trixande på hög nivå för att i Kommunen få igenom sina byggplaner, främmande för öriket, byggplaner som med stor risk förvanskar och fördärvar det av naturen skapta, det som inte behöver tillägg av mänsklig hand.
Det ser så följsamt ut i arkitektens ritningar. Husen ska vara grå som berget – men inget sägs om utomhusbelysning, stora panoramafönster och om de oproportionerligt höga och stora vrålåk i plast i storlek som de medelstora kobbarna, vrålåk som kommer att forsa in och ut och ligga vid den brygga, som färdig mer kommer att likna en kaj – och ofta breder onödigt mycket bryggdäck ut sig längs klipporna, när dessa strandexploatörer kommer igång – för klipporna är ju så hala att gå på! Eller så är det mycket stora RIB-båtar med otroligt starka motorer. Och man måste ju i tygskor kunna kliva iland torrskodd från båten!

Lägg miljonerna på att reparera fula sår i naturen! Det finns mycket här i landet som bara ropar efter resurser. Satsningar som skulle kunna återuppväcka liv i bygderna. Grustäkter, övergivna industriområden och kalhyggen, resultatet av misslyckade slutavverkningar, som bara väntar på ett lyft. Använd miljonerna för att bjuda den breda allmänheten på förvandlingsnummer i samklang med naturen, med långsiktighet, och som skapar goodwill! Den orörda skärgården är för värdefull för att hanteras på det sätt som man vill göra på Kallskär!

Det bästa vore ju fastigheten på Kallskär skänkts till Skärgårdsstiftelsen som med sin långa erfarenhet, sina kunniga tillsynsmän och genomtänkta naturvårdsplan för skärgården, skulle gynna naturen och den breda allmänheten bäst. Se här en äkta stiftelse, som vårdar det av oss alla i länet gemensamt ägda, och i sitt innehav, nog 12 % av all mark i Stockholms skärgård plus Örskär, hindrar alla privat vinning genom tomtjobberi och fastighetsklipp. Det som finns hos stiftelsen stannar där – och vårdas på bästa sätt, så långt anslag och andra intäkter räcker. Men här behövs förstärkning - vill kanske riskkaapitalisten och markspekulanten på Kallskär skänka ett bidrag till Skärgårdsstiftelsen för dess insatser?

Att se byggplanerna för Kallskär svider i mitt hjärta, strider emot grundtanken i mitt engagemang för naturmiljön. Jag är en av dussinet medlemmar i Skärgårdsstiftelsens Vänners Arbetsgrupp för Kultur- och Naturmiljö.

Tankar vid diskbänken - Hon eller Han?

Tack vare talgbollar för några kronor har jag fått två nya kompisar, ett par blåmesar. De är numer ganska orädda, och är ofta mitt sällskap när jag står vid diskbänken på andra sidan glasrutan och stökar bara några decimeter ifrån dem. En i taget kommer de och nafsar i sig solrosfrön och talg, den ena mer orädd en den andra. Är det honan eller hannen? - någon enstaka gång är båda i talgbollarna samtidigt.
Jag är ju inte mycket till ornitolog. Men jag skulle ändå vilja veta vem som är hanen och vem är honan, eller är de två av samma kön?
Jag är i brist på djupare ornitologisk kunskap ändå inte i behov att något nytt genusord, inte förespråkare för ett ”könsneutralt hen”. Jag lovar, jag är positiv till förändringar som främjar demokrati och jämlikhet. Men når vi dit genom att hitta på ett ord för ett ”tredje kön”?
För att ta ett helt annat område: Det är ju faktiskt ganska charmerande att se härliga ting som båtar kallas för ”hon”, särskilt gamla seglande skönheter i mahogny.
Jo, jag vet. Finns det regler så finns det undantag: bogserbåtar och isbrytare kallas för han. Mudderverk har jag ingen aning om, möjligtvis ”han” de också. Vad säger läsekretsen: Ska vi gräva djupt [!!] i mudderverkens genushistoria? Jag har mer omfattande uppdrag framför mig, att slutföra pågående och genomföra nya större bokprojekt inom seglande kulturarv och kustkultur. Också det bra att fundera på vid diskbänken.
Några har sagt: - Skaffa dig diskmaskin! Det är så bekvämt!
Men olägenheterna då? Som den långa tid en hushållsmaskin måste gå och då låter den heeela tiden! Den drar el och kostar i inköp. Och den kan gå sönder. Och gud hjälpe för de fuktskador som skulle orsakas av en slang släpper!
När jag diskar för hand får tankarna tid att ge sig ut på egna resor. Diska kräver inte så mycket tankekraft, och ändå gör man dubbel nytta! Som att sällskapa med blåmesarna samtidigt som man städar upp.
Men idag är det milt. Våren är på väg! Fåglarna börjar hitta mat på andra ställen och det är tomt vid talgbollarna. Foton har jag bara på den ene i blåmesparet. Som den uppmärksamme ser så har den ivriga matgästen generöst lämnat lite minnen efter sig på fönsterglaset. Och hänger upp och ner i maten - det verkar inte bry honom (henne?) ett skvatt!
Nu med plusgrader börjar det bli dags att på allvar ta tag i vårrustningen av min mahognydam. Vindö 28-an MARIE väntar på mig.

W som i WAXHOLMSBOLAGET. - W firar, som alfabetets 29:e bokstav, sin 7 årsdag!

3.3 firas W-dagen!

Den 3 mars 2005 beslöt Svenska Akademien att sära på bokstäverna V och W i SAOL, (Svenska Akademiens Ordlista) vilket krönte W till officiell 29:e medlem (på plats 23) av det svenska alfabetet.

Förändringar i vårt alfabet sker ytterst sällan, därför arbetar en grupp inom Stockholms Typografiska Gille sedan i höstas med att organisera en dag för att uppmärksamma detta numer självständiga W.

3 mars 2012 firar W 7 år

som medlem av det svenska alfabetet. Lördagen 3 mars kl 12–16 kommer detta uppmärksammas med serie presentationer av språkvetare, poeter, skribenter och naturligtvis typografer. Platsen för firandet är Rönnells antikvariat, Birger Jarlsgatan 32, inte så långt från Stureplan.

Klockan 14.00 börjar den första presentationen.

På talarlistan finns

- poeten och typografen Martin Högström

- poeten Jörgen Gassilewski

- fonetikern Mattias Heldner

- formgivaren Nina Ulmaja

- konstnären Anders Djerf och

- typsnittstecknaren Örjan Nordling.

Jag kommer, cirka 14.30 tror jag, att presentera både i ord och bild

"W som i Waxholmsbolaget".

Detta vid våra innerstadskajer och ute i skärgårdens farleder så välkända skorstensmärke. Om detta skortensmärkes tillkomst, om det första fartyg som fick äran att pryda sin skorsten med detta W, och med en del annan inte så känd kuriosa hoppas jag kunna bjuda på en både roande och informativ stund. Dessutom kommer det att finnas en del mindre bildskärmar speciellt framtagna till dagen, med foton, skisser och några originalbilder jag målat - med rubriken "W som i Waxholmsbolaget".

Givetvis kommer det finnas kaffe och tårta under hela dagen.

OCH ALLA ÄR VÄLKOMNA och det är FRI ENTRÉ!

mitt måleri finns att se (men ännu inte bilderna till W-dagen) påwww.swedishart.se/anders.djerf
till Stockholms Typografiska Gilles hemsida:
http://stockholmstypografiskagille.se/?cat=1

KUSTKULTUR - Åbo, Åboland och vår svenska kust : Bottnisk Kontakt XVI

Föredragen var många och rikt varierande under tre intensiva dagar med Bottnisk Kontakt XVI i Skärgårdscentrum Korpoström i Väståboland 3-5 febr 2012. Avslutande besök i Åbo gav ytterligare stimulerande intryck.

Bottnisk Kontakt XVI kan sammanfattas komprimerat till rubriker :

Om Arkeologiska spår av medeltida fiske i Åbolands och Nylands skärgårdar. Om postvägen Åbo - Grisslehamn, med fokus på sträckan mellan Väståboland och Åland. Om det Stora nordiska kriget i Skärgårdshavet. Från en välbärgad fiskeby på 1500-talet – till arkeologiskt minne idag. Om marinarkeologiska fynd från militära konflikter 1714-1945. Om åländska (medeltida) skärgårdskyrkor i sten. Om skeppsvarven i Åbo under ryska tiden. Om skeppshusnamn. Om Champagne-galeasen.

Om att vara undersökande journalist i skärgården idag. Om Kvarkenområdet. Om råsegel. Om bygget av repliken Postjakten i Vasa. Om galeasen Tamara. Om Hangö som passagerarhamn. Herman Reinius anteckningsbok från 1751 med detaljerade skildringar av resor.

Om Holmön som centralpunkt på Norrlandsleden. Om ofredstider i vattnen utanför Korpoström, Korpo skär och Nagu. Om medeltida fynd vid de inre vattenvägarna i Uppland, i Fjärdhundraland.

Dessutom hann vi med några riktigt fina kortfilmer: om traditionellt klinkbygg och ett par kortfilmer om livet ute på öarna, ensamma skäribor som lever med sina djur, filmade av ”Bolle” Högnäs.

Ja, så var det ju också mitt eget bidrag "Kulturarv under segel". Galeasen Ariel från Haninge, med sin mångåriga och väl fungerande verksamhet för främst ungdomar, som jag i Korpoström tog som ett föredömligt exempel, var jag i fredags och tittade på, där hon denna vinter ligger i torrdockan på Beckholmen för intensivt arbete med byte av många spant och många meter bordläggning i bottnen, utdockning 10 april.

På kvällen före middagen guidning av den entusiastiska och färgstarka kyrkoherden i Korpo 1300-talskyrka, där mycket av takets målningar och votivskepp visade att det är en sjöfartsort med gamla traditioner vi besökte.

Åter i Åbo med gott om tid innan kvällsavgången mot Stockholm fick vi guidning i Forum Marinum, stiftelsedrivet maritimt museum med den nyaste delen i ett tidigare spannmålsmagasin, en fascinerande tegelbyggnad med mycket högt i tak, och med nytänkande i anordnandet av utställningarna. En stort rum är helt fyllt med en enorm samling aktersnurror av alla upptänkliga modeller, från golv till högt upp mot taket. Mängden gör det till en suggestiv installation. Fotot berättar en del, men upplevelse på plats är att rekommendera!

Ett nytt välfyllt program kan förväntas vid nästa Bottnisk Kontakt, nummer 17, som kommer att äga rum i Umeå 2014, i mars eller april. Och vårvintern 2016 BK XVI i Finland, i Jakobstad.

Med denna omfattandet påfyllning av nya kunskaper och inblickar i kusternas historia har jag fått stimulans för mitt kulturhistoriska skrivandet och skärgårdsinspirerande målande.

AD

Ågust Strindberg 163 år - Dramatens stora trapp 22 jan!

© foto: Anders Djerf, Stockholm 22.1 2012

Dramatens trappa på slaget klockan 14.00 söndagen 22 januari anno 2012:

En stor folkmassa, en publik som växer hela tiden. Några ur den verkliga skådespelar-eliten. En författare/dramatiker. En Dramatenchef.

Folket hade inför denna kulturhändelse i vinterns första påtagliga snöfall iklätt sig varma kängor, vinterrockar, skinnmössor, varma handskar och toppluvor, och skyndat sig för att inte missa detta utomghusevenemang. I strid ström strålade det till folk från Nybroplan, ja från alla håll, mot denna det sceniska dramats centralpalats. Fulla av förväntan inväntades nu Strindbergsårets dramatiska (!) invigning, just på författarens, bildkonstnärens, fotografens och inte minst dramatikerns August Strindbergs 163-årsdg – då det var den 22 januari 1849 som han föddes.

Marie-Louis Ekman tog till orda. Efter några inledande och välkomnade ord uppe vid teaterns portar banade hon sig väg genom folkmassan, tydligt talande i sin trådlösa microfonutrustning, tog sig överraskande snabbt ned till trappans fot, där hon stannade inför ett med vitt lakan övertäckt föremål.

En byst i brons föreställande födelsedagsbarnet har i många decennier tronat inne i teatern: Nu skulle han få komma ut för att nu och i framtiden alltid kunna möta folket! Ritch! Teaterchef Ekman hade med ens avtäckt skulpturen, placerad så lågt att även barn kan klappa på den!

Så nu har Margareta Krook fått sällskap, och inte av vem som helst! Det är f ö konstnären Knut Jerns som skulpterat bysten av författaren.

- Nästa projekt som Marie-Louise förebådade oss, är att hon vill plocka ned stans ryttarstatyer från sina höga pedistaler, så att man inte ska behöva få nackspärr för att ha en chans att betrakta ryttarens fysionomi och kanske kunna ge hästarna de sitter på en klapp.

Ytterligare en urpremiär väntade på trappan! Nämligen Kristina Lugns specialskrivna födelsedagsepos för tre skådespelare, framfört av henne själv, Lena Endre och Örjan Ramberg: ”Man ska vara glad på sin födelsedag, för när ska man annars va’ glad?” Det blev också Strindbergs Samlade verk i kompaktversion à la Lugn!

Och August Strindberg uttalas August med Å, så ville Ågust själv ha det!

Den så oöverträffat mångbottnade och mångsidige, produktive och temperamentsfulle, ständigt agiterande mot systemet, i sina yngre år oftast från vänster, senare från sin egen alldeles egen plattform. En Strindberg som så gillade - och hatade, Stockholms skärgård, att den blev spelscenen för flera av hans främsta verk! -Om det får jag återkomma.

Dagens hyllning avslutades med födelsedagssång och att han (Strindberg) måtte leva i tusende år, till dragspel av Göran Martling.

För att få någon liten vind från skärgården tog jag mig en omväg hem, en promenad längs Strandvägen, förbi de vilande skärgårdsbåtarna, strandvägskutorna och ut till Galärvarvets skutpirar, i siluett tecknade sig skrov och riggar mot den blå skymningen. Fortsatte förbi den vinterstängda gästhamnen, och Galärskjulet under ombyggnad- ska bli Vin- och Spritmuseets nya plats – här borde väl i stället Sjöfartshistoria fått hålla till!! Snabba steg mot Allmänna Gränd och Djurgårdsfärjan, vars halvfemavgång jag tack vare några extra snabba kliv hann med. Och väl ute på Strömmen mötte vi en Waxholmsbåt på utgående. Ändock litet skärgårdsaning.

Min ÅRSKRÖNIKA - Roslagen 2011

Jag har en Läsarblogg på norrteljetidning.se, här följer en sammanfattning av mina artiklar från 2011:


Med fokus på konst, kulturarv och en levande skärgård - året om

Något om 2011 med återkoppling till reflexioner i mina bloggtexter under året:
Den politiska majoriteten i Norrtälje kommun har under året genom sina beslut, och andra gånger handlingsförlamning, visat en iögonenfallande oförståelse för vikten av att vårda vårt kulturarv. Det gäller t ex hamnområdets framtida gestaltning, som jag tog upp i samband med S/S Blidösunds 100-årsdag:

Ang. Norrtälje HAMN och om S/S Blidösund, som fyller 100!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.521894
S/S Blidösund 100 år vid Skeppsbron!
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.523754

Den 22 mars efter ett stimulerande möte i Smögen återkom jag till det stora värdet med levande kajer, för att kunna ha evenemang i hamnen med fartygsbesök:
Värnare av seglande kulturarv möttes på Smögen
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.533392

Genom mitt ideella engagemang i Skärgårdsstiftelsens Vänners arbetsgrupp för natur- och kulturmiljö får jag alltmer kunskap och förståelse för det arbete stiftelsens tillsynsmän och arrendatorer uträttar. Men bl a underhållet och tillgänglighets-anpassningen av byggnader skulle behöva ett starkt ökat anslag. Flera av Skärgårdsstiftelsens särskilt värdefulla skärgårds-fastigheter ligger i Norrtälje kommun, här bör politikerna ligga på sina landstings-kollegor, och i min blogg 13 maj utvecklar jag mina tankar:

Mer resurser till Skärgårdsstiftelsen som vårdar vårt natur- och kulturarv.
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.570045

Faktoriet 4, d v s Åvillan, är en fastighet som kommunens kulturnämnd tidigare klart uttalat skulle finnas tillgänglig för utveckling av Roslagsmuseet. Den med rätta starkt kriticerade försäljningen av fastigheten i maj 2011 omintetgör detta. Genom att acceptera en försäljning på 4,85 miljoner, alltså under 5 miljoner kr behövde inte försäljningen ens passera fullmäktige! Att 2 miljoner av det försäljningen inbringade utlovades gå till att slutföra renoveringen av Faktorihuset är inget som rättfärdigar denna försäljning. Renoveringen har stått stilla i flera år, kommunen säger sig inte ha några pengar. Hur kan man då i samma veva presentera ett badhusbygge för 240 miljoner?? När ska kommunen förstå att man måste avsätta ordentliga budgetposter för en ansvarsfull museiverksamhet. För vård av vårt gemensamma kulturarv och med attraktiva öppettider? Kultur måste få kosta pengar!

Mitt eget konst-år, Ateljérundan på Björkö och det övriga kulturliv som trots bristande kommunala anslag ändå har livskraft i vår skärgård, tack vare många energiska skapares ideella arbete, återkom jag till ett par gånger under året:
Konstrik vecka på Björkö
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.612722

Första året som Auktoriserad Norrtäljeguide rapporterade jag om vid flera tillfällen:
Havsörn, kulturarv och Öppna landskap
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.619626
Aktiviteter i oktober - stadsvandring och egen utställning
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.645469
Stadsvandring i höstfärger
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.659735

Året bjöd också på min första separatutställning inne i centrala Norrtälje, och dettta i Wallinska gårdarna. Där gjorde jag också en återkoppling i bild till att jag varit extraguide på Pythagoras Industrimuseum:
Skärgård i akvarell och Pythagoras i pastell
http://norrteljetidning.se/lasarnytt/bloggar/andersdjerf/1.754172-anders-djerf?blogPostAction=view_post&postingId=19.665641





Nu ett nytt år, här väntar nya utmaningar. För min del kommer det stor del att handla om egna utställningar, parallellt med skutboks-skrivande.
Min redan pågående utställning med en hel del skärgårdsakvareller på Gunnels Krog i Gamla Stan kommer att pågå ända till 28 januari 2012.
Till sommaren väntar en utställningsvecka i Bogehuset och Ateljérundan på Björkö 2012, i oktober utställning på Bergshamra bibliotek i Solna och i december stor separatutställning hos ABF i Huddinge. Hoppas ni kommer och tittar!

God Fortsättning på det Nya Året och "Omhändertänksamhet" önskar jag alla mina vänner.

PS med bildtexter:
"Omhändertänksamheten" fann jag som en del av en "konstinstallation" på gamla Årstabrons fundament (järnvägsbron från 1926)
Verkstadsinteriören är en blick in i Stora verkstadshallen på Pythagoras Industrimuseum, oktober 2011.
© foto: Anders Djerf