© foto: Anders Djerf, Stockholm 22.1 2012Dramatens trappa på slaget klockan 14.00 söndagen 22 januari anno 2012:
En stor folkmassa, en publik som växer hela tiden. Några ur den verkliga skådespelar-eliten. En författare/dramatiker. En Dramatenchef.
Folket hade inför denna kulturhändelse i vinterns första påtagliga snöfall iklätt sig varma kängor, vinterrockar, skinnmössor, varma handskar och toppluvor, och skyndat sig för att inte missa detta utomghusevenemang. I strid ström strålade det till folk från Nybroplan, ja från alla håll, mot denna det sceniska dramats centralpalats. Fulla av förväntan inväntades nu Strindbergsårets dramatiska (!) invigning, just på författarens, bildkonstnärens, fotografens och inte minst dramatikerns August Strindbergs 163-årsdg – då det var den 22 januari 1849 som han föddes.
Marie-Louis Ekman tog till orda. Efter några inledande och välkomnade ord uppe vid teaterns portar banade hon sig väg genom folkmassan, tydligt talande i sin trådlösa microfonutrustning, tog sig överraskande snabbt ned till trappans fot, där hon stannade inför ett med vitt lakan övertäckt föremål.
En byst i brons föreställande födelsedagsbarnet har i många decennier tronat inne i teatern: Nu skulle han få komma ut för att nu och i framtiden alltid kunna möta folket! Ritch! Teaterchef Ekman hade med ens avtäckt skulpturen, placerad så lågt att även barn kan klappa på den!
Så nu har Margareta Krook fått sällskap, och inte av vem som helst! Det är f ö konstnären Knut Jerns som skulpterat bysten av författaren.
- Nästa projekt som Marie-Louise förebådade oss, är att hon vill plocka ned stans ryttarstatyer från sina höga pedistaler, så att man inte ska behöva få nackspärr för att ha en chans att betrakta ryttarens fysionomi och kanske kunna ge hästarna de sitter på en klapp.
Ytterligare en urpremiär väntade på trappan! Nämligen Kristina Lugns specialskrivna födelsedagsepos för tre skådespelare, framfört av henne själv, Lena Endre och Örjan Ramberg: ”Man ska vara glad på sin födelsedag, för när ska man annars va’ glad?” Det blev också Strindbergs Samlade verk i kompaktversion à la Lugn!
Och August Strindberg uttalas August med Å, så ville Ågust själv ha det!
Den så oöverträffat mångbottnade och mångsidige, produktive och temperamentsfulle, ständigt agiterande mot systemet, i sina yngre år oftast från vänster, senare från sin egen alldeles egen plattform. En Strindberg som så gillade - och hatade, Stockholms skärgård, att den blev spelscenen för flera av hans främsta verk! -Om det får jag återkomma.
Dagens hyllning avslutades med födelsedagssång och att han (Strindberg) måtte leva i tusende år, till dragspel av Göran Martling.
För att få någon liten vind från skärgården tog jag mig en omväg hem, en promenad längs Strandvägen, förbi de vilande skärgårdsbåtarna, strandvägskutorna och ut till Galärvarvets skutpirar, i siluett tecknade sig skrov och riggar mot den blå skymningen. Fortsatte förbi den vinterstängda gästhamnen, och Galärskjulet under ombyggnad- ska bli Vin- och Spritmuseets nya plats – här borde väl i stället Sjöfartshistoria fått hålla till!! Snabba steg mot Allmänna Gränd och Djurgårdsfärjan, vars halvfemavgång jag tack vare några extra snabba kliv hann med. Och väl ute på Strömmen mötte vi en Waxholmsbåt på utgående. Ändock litet skärgårdsaning.
