Arbetarteater - Förbundsmöte fyller Årsta Folkets Hus

Nu har de kommit!
Hela kansliet från Gävle, styrelsemedlemmar från mellan-norrland och Gotland, med bilar fyllda med kongress-material. Lördag från tidig morgon till sen kväll håller Sveriges Arbeterteaterförbund förbundsmöte i Årsta. Förbundsmötena äger rum vartannat år - i andra sammanhang skulle det kallas kongress. För första gången på kanske tjugo år är mötet i Stockholmsområdet.

Vid Förbundsmötet 2010 var Kvartersteatern i Sundsvall värd, och med mig hem därifrån till föreningen Årsta Scenfolk hade jag erbjudandet att få stå värd för ATF-mötet 2012, som nu öppnar i morgon lördag 24 mars kl. 09.00!
I Sundsvall blev jag också invald i valberedningen på tre personer, och vi har haft kontinuerlig kontakt mellan oss tre sedan dess, och var ute i mycket god tid med att lyssna av var i Sverige vi kunde hitta förstärkning till styrelsen. Vi har strävat efter ökad spridning geografiskt, och är glada att vi fått en nominering från föreningen i Halmstad. En del av Sverige vi saknat i styrelsen. Valberedningen har haft god geografisk spridning: Dalarna, Göteborg och Stockholm.
Men en valberedning är en valberedning, och det är förbundsmötet som beslutar.

Solen strålar och det är riktigt varmt på balkongen i söderläge.
För mig väntar lite stök med att dra fram utställningsskärmar inför morgondagen. Alla våra fina affischer från Årstarevyn genom åren och från Årstaspelet ska vara med och skapa teateratmosfär i Folkets Hus foajé.
Kulturen får bygga på alltför stor del ideellt arbete som kulturpolitiken ser ut idag, kulturens ekonomi i landsting och kommuner så påtagligt underdimensionerad.

När vi sluppit ut från mötet kan ju t ex förena oss med A-laget på Gullmarsplan, här på bilden gestaltat av Årsta Scenfolk i Årstarevyn 2012 "What's app?" - foto © Anders Djerf, Årsta Teater, jan 2012.

Nu får riskkapitalet ge sig!

Märkligt är att rika människor och ”riskkapitalister” med mycket pengar nödvändigtvis ska behöva ge sig ända ut till de yttersta kobbarna för att sätta sprätt på lite av sitt överskott!
Och när en fastighet på kobbarna i en av de mer jungfruliga småskärgårdarna i vårt Roslagen bjuds till försäljning, något som är näst intill unikt, lägger mångmiljonären ett bud han med sin ekonomiska kraft kan, en otrolig summa om 25 miljoner, som ingen naturvårdande instans eller naturskyddsförening i världen är i närheten att kunna konkurrera med. Och skulle man till äventyrs med stor ansträngning kunna, så skulle han lätt kunna höja sitt bud…
Och nästa steg, efter att brädat alla konkurrenter om marken med sin feta plånbok, inleder nu denna köpare ett trixande på hög nivå för att i Kommunen få igenom sina byggplaner, främmande för öriket, byggplaner som med stor risk förvanskar och fördärvar det av naturen skapta, det som inte behöver tillägg av mänsklig hand.
Det ser så följsamt ut i arkitektens ritningar. Husen ska vara grå som berget – men inget sägs om utomhusbelysning, stora panoramafönster och om de oproportionerligt höga och stora vrålåk i plast i storlek som de medelstora kobbarna, vrålåk som kommer att forsa in och ut och ligga vid den brygga, som färdig mer kommer att likna en kaj – och ofta breder onödigt mycket bryggdäck ut sig längs klipporna, när dessa strandexploatörer kommer igång – för klipporna är ju så hala att gå på! Eller så är det mycket stora RIB-båtar med otroligt starka motorer. Och man måste ju i tygskor kunna kliva iland torrskodd från båten!

Lägg miljonerna på att reparera fula sår i naturen! Det finns mycket här i landet som bara ropar efter resurser. Satsningar som skulle kunna återuppväcka liv i bygderna. Grustäkter, övergivna industriområden och kalhyggen, resultatet av misslyckade slutavverkningar, som bara väntar på ett lyft. Använd miljonerna för att bjuda den breda allmänheten på förvandlingsnummer i samklang med naturen, med långsiktighet, och som skapar goodwill! Den orörda skärgården är för värdefull för att hanteras på det sätt som man vill göra på Kallskär!

Det bästa vore ju fastigheten på Kallskär skänkts till Skärgårdsstiftelsen som med sin långa erfarenhet, sina kunniga tillsynsmän och genomtänkta naturvårdsplan för skärgården, skulle gynna naturen och den breda allmänheten bäst. Se här en äkta stiftelse, som vårdar det av oss alla i länet gemensamt ägda, och i sitt innehav, nog 12 % av all mark i Stockholms skärgård plus Örskär, hindrar alla privat vinning genom tomtjobberi och fastighetsklipp. Det som finns hos stiftelsen stannar där – och vårdas på bästa sätt, så långt anslag och andra intäkter räcker. Men här behövs förstärkning - vill kanske riskkaapitalisten och markspekulanten på Kallskär skänka ett bidrag till Skärgårdsstiftelsen för dess insatser?

Att se byggplanerna för Kallskär svider i mitt hjärta, strider emot grundtanken i mitt engagemang för naturmiljön. Jag är en av dussinet medlemmar i Skärgårdsstiftelsens Vänners Arbetsgrupp för Kultur- och Naturmiljö.

Tankar vid diskbänken - Hon eller Han?

Tack vare talgbollar för några kronor har jag fått två nya kompisar, ett par blåmesar. De är numer ganska orädda, och är ofta mitt sällskap när jag står vid diskbänken på andra sidan glasrutan och stökar bara några decimeter ifrån dem. En i taget kommer de och nafsar i sig solrosfrön och talg, den ena mer orädd en den andra. Är det honan eller hannen? - någon enstaka gång är båda i talgbollarna samtidigt.
Jag är ju inte mycket till ornitolog. Men jag skulle ändå vilja veta vem som är hanen och vem är honan, eller är de två av samma kön?
Jag är i brist på djupare ornitologisk kunskap ändå inte i behov att något nytt genusord, inte förespråkare för ett ”könsneutralt hen”. Jag lovar, jag är positiv till förändringar som främjar demokrati och jämlikhet. Men når vi dit genom att hitta på ett ord för ett ”tredje kön”?
För att ta ett helt annat område: Det är ju faktiskt ganska charmerande att se härliga ting som båtar kallas för ”hon”, särskilt gamla seglande skönheter i mahogny.
Jo, jag vet. Finns det regler så finns det undantag: bogserbåtar och isbrytare kallas för han. Mudderverk har jag ingen aning om, möjligtvis ”han” de också. Vad säger läsekretsen: Ska vi gräva djupt [!!] i mudderverkens genushistoria? Jag har mer omfattande uppdrag framför mig, att slutföra pågående och genomföra nya större bokprojekt inom seglande kulturarv och kustkultur. Också det bra att fundera på vid diskbänken.
Några har sagt: - Skaffa dig diskmaskin! Det är så bekvämt!
Men olägenheterna då? Som den långa tid en hushållsmaskin måste gå och då låter den heeela tiden! Den drar el och kostar i inköp. Och den kan gå sönder. Och gud hjälpe för de fuktskador som skulle orsakas av en slang släpper!
När jag diskar för hand får tankarna tid att ge sig ut på egna resor. Diska kräver inte så mycket tankekraft, och ändå gör man dubbel nytta! Som att sällskapa med blåmesarna samtidigt som man städar upp.
Men idag är det milt. Våren är på väg! Fåglarna börjar hitta mat på andra ställen och det är tomt vid talgbollarna. Foton har jag bara på den ene i blåmesparet. Som den uppmärksamme ser så har den ivriga matgästen generöst lämnat lite minnen efter sig på fönsterglaset. Och hänger upp och ner i maten - det verkar inte bry honom (henne?) ett skvatt!
Nu med plusgrader börjar det bli dags att på allvar ta tag i vårrustningen av min mahognydam. Vindö 28-an MARIE väntar på mig.